från Slaugther Devils till Lenny Kaye

Mitt fåniga alterego Monster-in-Älvan och fejk-bandet Slaugther Devils spelade sin första spelning på Otto's Shrunken Head igår.

Detta band, Slaugther Devils (jadewalkers pseudo-band) hade aldrig repat. Tanken var att vi skulle haft en band dag före spelningen. Det blev inte riktigt som vi planerat...

09:00 a.m - vaknar på soffan (jag ramlade nästan ner från min loftsäng häromkvällen, vilket gjort mig skraj så nu sover jag på soffan)

1:00 p.m - Bas-Kymber vaknar

2:00 p.m - Trummis-Karen ringer. Hon hade visst glömt av att hon skulle ha inskrivning på LaGuardia Colleget och kan omöjligt repa - vi visste inte ens att hon skulle börja plugga, vet inte med mig att hon någonsin pratat om att gå på college. Hon vill ändå spela samma kväll och undrar om hon kan "wig it at the show". Skulle inte tro det.

2:05 - 3:00 p.m - Jag och Kymber ringer runt halva staden för att hitta en ersättare. Kymber kompis Soro från ett Tv-reklam-jingle band nappar. Soro är dock ingen trummis. Hon spelar gitarr, men här spelade det liksom ingen roll längre. Vi ville bara ha en tredje person on board.

3:30 p.m - Kymber lagar lunch och jag spelar skivor.

4:30 p.m - Jag och Kymber börjar gå igenom vilka låtar vi möjligen kan spela på giget om ett par timmar.

6:00 p.m - Jag tar en lång dusch. Kymber går och köper några öl.

7:00 p.m - Soro anländer. Vi spelar upp låtarna för henne och snackar skit.

7:30 - 8:30 p.m - Slaugther Devils repar för första gången.

8:30 - 9:15 p.m - Ombyte, utsmyckning m.m

9:15 p.m - Vi packar in oss i Soros bil och åker mot Manhattan

9:30 - 9:45 p.m - Vi letar parkering runt om 14:e gatan och Ave A/B

10:00 p.m - Soundcheck

10:30 - 10:50 p.m - Demon Ögon, Ängla Ögon och Monster-in-Älvan spelar sin första spelning bakom bandnamnet Slaugther Devils. Vi sa att vi kom från Europa och var allmänt uppkäftiga bakom våra solglasögon uppe på scen.

Vi kände ingen. Det var så sjukt konstigt. Vi spela jävulskt dåligt, men fick sjukt mycket jubel och pengar (man spelar för hinken på Otto's). Det andra bandet skulle visst vara något jävla Duran Duran coverband. Hela grejen var ju att det skulle vara covers. Fast dom spelade egna låtar. Å andra sidan såg det ut som bandet ledde någon form av New Romantic-revival. Sångaren hade vit kostym, rå-tajt runt skrevet. Alla var sminkade, taniga i kostym. Grymt obehagliga killar. Stod skitnära en och log hela tiden när de pratade med en. Alla som var där verkade dyrka oss. Småtjejer som kom fram och fråga vad våran myspace/facebook var. Jag sa att vi fanns på slaugtherdevils.com. T.V Sound, det där andra bandet var förmodligen bland det sämsta jag sett/hört i hela mitt liv. Soro åkte hem. Jag och Kymber drog och käka kyckling lite längre upp på gatan. När vi kom tillbaks höll Simon LeBon-kopiorna fortfarande på att åma sig på scen. Vi tog våra grejer och stack. Vandrade ner Ave A till baren på 2:a gatan där vår vän Lynzerr firade hennes födelsedag.

När jag stiger in på 2A baren blir jag snabbt stoppad av en mycket bekant man med svajjande grått hår. Lenny Kaye är där och dricker en drink med John T från Niagara/Black & White/Bowery Electric bar-imperiet. Visar sig att Lenny precis kommit hem efter en spelnings-vända i Norge med Patti. Jag har träffat Lenny ett par gånger men det har liksom aldrig klickat. Jag har tidigare fått för mig att han tycker jag är lite väl braxig och omogen. Igår var han dock helt uppe i vad jag sysslar med. Kramade om mig och ville komma på mina spelningar bums. Jag skulle promt ringa så fort något var på gång. Han sa att han verkligen gillar att gå ut och se på rock.

Vi åkte hem runt två tiden. Avslutade kvällen med att dricka te på taket och spana ut över Manhattan på andra sidan sundet....

Dagen efter, idag rättare sagt, jobbade jag på Norton som vanligt. Tog mig hela dagen att sortera Billys egen singel samling, modernt: från 70 och framåt, i bokstavsordning samt plocka ur dubletter, tripletter. (Dave Edmunds relaterat tog för övrigt upp typ tre lådor). Vem kommer inte förbi för att säga hej och lyssna på Billys "nya" fortune (gospel) 78or .... om inte hans bästa Fortune-nörd-bästis... Lenny Kaye. Han sa att jag var en punk favorit. Billy sa att det i så fall bara var mot honom (Kaye) jag var punk. Att jag annars bara pratar om Wynonie Harris.

Jag fick inte en syl i vädret. Men vem fan vill prata när ens idoler pratar så trivsamt om dig (mig).