En vän till mig har slutat röka för typ tionde gången, som så många andra plågade rökare. Han grubblade härom dagen på att han fortfarande blir så förvånad på hur hans kropp reagerar när han fimpar. Kroppen bygger liksom upp någon sorts hälsa igen genom att harkla upp en massa skit genom halsen. Han tyckte att han borde veta att han blir slemmig och konstig runt om bröstkorgen och i halsen, vid det här laget. Han har ju ändå slutat röka såpass många gånger.
Jag tror jag får ungefär samma känsla med viss musik. Jag blir liksom förvånad att musik kan vara så bra. Att något överhuvud taget kan vara så bra. Trots att jag varit med om just den musik-upplevelsen miljontals gånger förr.
Precis så kändes det i vart fall när jag fick på Gino Washington idag.
Det var allt, nu ska jag iväg och spela skivor på Matchless Bar i Greenpoint och det ska bli förjävla skoj.
artwork: Avi Spivak
Om mig
- Emma
- ingen renodlad musikblogg längre... livet livet livet livet och delar vi med oss äger alla allt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar