THE GOOD LIFE

Tog semester från mitt twenty-four-seven jobb som Emma Vikingskull. Tog mitt simpla Emma Fyman och spenderade istället dagen ute på Coney. Tog några semesterbilder...

Åsså hemma igen (fönstret, längst upp, till vänster).

Nu ska jag iväg och träffa några Stockholmare på middag. De nappade på min idé om Anyway Café. Rysk mat med tillhörande karaff fylld med chili-kryddad vodka... funkar varje gång! Och så var Emma Vikingskull-capén på igen.

Coney Island

Överallt öser folk jobb på mig. Jag orkar inte mer. Så jag skiter i det här i dag och drar till beachen. Hoppar på den oranga F linjen och styr kosan mot Coney Island. fuck you.

en av dom

Så här vin-slirig hemma i Vikingskull rummet (sovrum-replokal kombinerat, såklart... kontoret). Glor jag igenom lite Håkan Hellström grejer från senaste året. För Sent För Edelwiess spelningar jag såklart missat för att jag bor i New York. Jag har en så otroligt svag nerv för Håkan, och den har varit oundviklig sen jag först såg den där Känn Ingen Sorg För Mig GBG videon på Café Mozart i Borås (tror att det är en Sushi resturang nu) med Martin Nilson , tror jag.... Vi gick båda på högstadiet. Jag var nog på gränsen till gymnasie-elev. Det var sommaren i mellan. Martin glänsde över och sa något i stil med... jag vet inte vad det är men jag gillar den där killen på något sätt. Jag gillade det med och någonstans där såg jag väl varenda spelning och Håkan Hellström var världens viktigaste människa. Lika viktig är han knappast längre. Hade han dykt upp som nykomling nu hade jag inte brytt mig alls.

Hursomhelst, sprang på ett band från Stockholm på turné genom min stad, via myspacen, vilket ledde till en tex-mex middag på Benny's Burritos igår. Efter två skyhöga margaritas on the rocks satt vi på Manitoba's och öla där jag fick ur mig något om denna Håkan Hellström... P.A Högberg hade bara en sak att säga... asså, du är en av dom? ....

 ja ....

det är fan härligt att vara en av dom.

Brooklyn Record Riot

På söndag kör en sprillans ny skivmässa igång. Det grymaste är att den tar plats på Warsaw. Spelstället numero uno i (destination) Greenpoint U.S.A. Samma ställe jag såg Lyres, Fleshtones och självaste Sonics avlösa varandra på förra årets Cavestomp. Polsk öl, kielbasa, piroger och massor av skivor. Jag kom inte med bland DJ'sarna (får nog vänta ett par år innan jag kan stoltsera med sådana DJ gig) men jag jobbar såklart, som vanligt under skivmässorna, med Billy och Miriam. Norton har reserverat två bord bland de drygt 40 säljarna.

Skivmässan komer grymt lägligt för mig då jag helt tappat apititen på mina skivor. I dag har jag till och med slängt på en av Kymbers, Judas Priest skivor, ok ok ok, det var typ den första jag lovar.... men ändå, skivvalet säger det mesta.

MF GALLERY

MF GALLERY. 21:a Juni.
Polisen kom tre gånger men vi stod ändå, mitt på Rivington St, strax över Stanton St och spelade fullt set. Precis före Scum City - där gitarrist Rosie är gift med Seth från Blackout Shoppers, väntar uppenbarligen utökning... de har matchande Black Flag tatueringar. skit fint. Senare spelade artsy Deathrace som inte är ett riktigt band utan mer av en perfomance. Skit coolt i vilket fall som helst. Inne på baren brevid galleriet, St Jerome's - där jag bjöd bandet på post-gig - tequila kom en tant (tippar på 60 bast) fram till mig och förklarade, på nästintill hopplös brytning (lät Rysk eller typ Ungern...) att vi "stoped traffic". Uppenbarligen hade en bil stannat för att lyssna på oss och alla andra tvingats stanna de också. Hon gillade det och bjöd på the next round.... sen krocka jag med parkerings mätaren...

Midsommar i New York # 2

Bild säger mer än ord. Dessutom har min sommar av Sverige besök precis börjat, så ni kan förstå hur min käft har gått hela kvällen.

THE JADEWALKERS present... MIDSUMMER IN THE WICK.
Mitt och Kymbers hustak i Buschwick, Brooklyn, New York. 20:e Juni.

Midsommar i New York

Det vore en underdrift att påstå att det jobbats undan i Jadewalkers fortet idag. Operationerna idag gick svettigt, ihärdigt men lönande till. Vi har nämligen våran debut fest/spelning för vårat hem på Six Stanwick. Midsummer In The Wick kom festen att kallas, lämpligt nog. Ända sedan jag flyttade hit jag jag tänkt på att dra till med maffig Midsommar fest. I morgon blev den äntligen av. Mer om det senare.

Först kort om gårdagen på Motor City, då jag spelade skivor tillsammans med Jonathan Toubin från skivbolaget liksom etablerade festgruppen New York Nighttrain. Gick bra och var skoj, men så fort hans flickvän åkt hem så var det som om DJ båset krympt.. eller jag vet inte. Hursomhelst berättade den 36 åriga stjärn-DJ'n från Texas något oväntat... fast ändå inte. Jag gav rapport på Pub kvällen i måndags och nämnde tanten Helen från Hollywood. Asså du menar groupien? Jonathan berättade att Andy låg med henne den kvällen. Jag ringde manager David och frågade vad fan som pågick(?) Var det alltså så att den 29 åriga Stalkers sångaren snodde sin 53 åriga managerns jämngamla dejt? Jag vek mig dubbel i skratt och han la på. Enligt Jonathan skulle Helen varit mycket kvinna och helt galen. Trodde någon något annat?

Hursomhelst, vaknade tidigt i morses trots att jag också kom hem tidigt i morses efter M.City. En lång dag av arbete låg framför mig och här finns det knappast någon tid att spilla i och med att festen är i morgon. Skrev ner ett gäng "to do" listor och drog sedan till Life Café på Flushing Ave. Käka frukost i lugn och ro och läste en om den Amerikanska grundlagstiftningen. Alltid lika roligt att se folk blickar då man sitter småbakis, i trasiga kläder och kolsvart nyvaket punkrufs och läser en bok av den kalibern samtidigt som man slevar i sig scrambled eggs som om man inte ätit på flera dagar. Dagen följdes av ärenden i affärer. Förlängningsladdar, gitarrsträngar, extra micksladd, gaffatejp m.m. Gick hem och började ringa alla banden och ko-ordinera vem som tar med vad i backline-väg. Kymber jobbade hon också. Gick runt i samtliga lägenheter i huset och berättade om festen så vi kan försäkra oss om att det inte blir några problem. Hon har huvudansvaret för säkerhet och jag för den tekniska biten. Mat och dryck är uppdelat... Hon har hand om amerikaniseringen dvs. öl och grillat medan jag står för den traditionella biten som sill och nubbe. Runt fyra promenerade vi bort till Charly där också Karen satt och degade. Vi hade bandmöte inför sommarens alla gig och events, fotograferingen samt inspelningen i Jon Cummies studio, båda nästa vecka nästa vecka. Repade igenom setet för självförtroendets skull. Runt sju tiden tog jag och Kymber L tåget mot Manhattan. Hon hoppade av i Williamsburg, hade en dejt. Jag åkte vidare till den andra ön för att handla mina råvaror som inte finns i våra kvarter (Bushwick= Puerto Ricaner, Afro Amerikaner och Hassidic Ortodoxa judar, svårt med Aquavit...). Gick till Astor's Wine&Spirit och köpte en flaska O.P som bestämt men kunde inte hålla mig utan fick likväl med en flaska portvin. Promenerade till Whole Foods och köpte sill, små färsk potatis som är svåra att hitta i andra mataffärer. Gräslök till gräddfilen fanns ingenstans så jag köpte något som liknade gräslök men kom ifrån typ Asien eller nått istället. Jonathan ringde och ville att jag skulle komma bort till Knitting Factory där han spelade skivor. Han hade mitt gage från igår. Med tunga bärkassor och rep-sunkig t-shirt passade jag dock på det och åkte hem.

Här avrundas kvällen med ett glas port och Sparks på stereon. Så förväntansfull som jag är på morgondagen går knappt att beskriva. Jag är så pepp att jag kan dö lycklig bara av att jag sett fram emot något såpass mycket som jag ser fram emot det här. Vi, vårat bästa kompisband liksom mitt absoluta favoritband The Rats. Ett helt nytt band vi aldrig sett och inte känner Magnet City Kids (alltid lika roligt i den incestuösa staden NYC) samt legendariska The Homosexuals. Alla spelandes på vårat hustak. God mat, god dryck och en massa skönt folk. Välbehövligt plåster på såren efter EM fiaskot.

Trevlig midsommar på er.

The Pub i måndags

Ännu en pub kväll på Otto's Shrunken Head ('cause everybody needs a little head...). Jag är nöjd. Första bandet My Happy Gun kanske var väl förvisso sådär. Drygade sig först med backlinen, trots att Otto's förser band med ett helt ypperligt trumset skulle dessa Italienarna (go figures) promt släpa in sitt egna. Ibland så glimtade musiken till och man fick Richard Hell vibbar av Andréa, sångaren. Tyvärr så var det sällan, mest lät det typ The Mission över dem...uäh. The Headless Hookers var betydligt bättre. Men så tillhörde de min bokning också... Jag spelade skivor hela kvällen. Brukar ju ha gäster med mig bakom skivspelarna men behövde helt enkelt behålla gaget själv den här gången. Fast jag är nöjd, för David Allen kom förbi. Han hade inte bara med sig de tudelade bröderna Josh och Andy Stalker. En blond, storbystad tant vid namn Helen var konstant vid hans sida. Helen är väl förmodligen i 50 års åldern, så god knows hur många gånger hon har låtit kniven sätta till i syfte att se något yngre och fräschare ut. Detta gör hon såklart inte. Hursomhelst, tatuerad i knappt några kläder alls, men på den minimala toppen stod det I Love (hjärta) Hollywood. Helen är en gammal vän till Dave, från hans galna dagar i L.A punk livet. Då han var gift med Kittra från Go Go's och bodde roomie med folk fron Weirdos och Screamers. Helen var gift med någon i Screamers, vem har jag glömt. Helens claim to fame är dock Sids blodiga näsa... om ni vet. Det sägs i alla fall att Helen från Hollyweird står till skuld för den. Josh och Andy tjatade som ivriga barn att hon skulle ge dem likadana näsor. Detta inträffade aldrig. Jag smorde sällskapet med grym pubrock tills vi stängde och monsteruösa (inte alls) Frank Wood slängde ut oss. Sami Yaffa kom dit en stund under kvällen tillsammans med sin fellow neo-N.Y Dolls kompis Steve Conte. Vi hälsade och jag konstaterade för mig själv att Sami är lite underskattad som männsika.

Ikväll ska jag spela skivor med Jonathan Toubin från New York Nighttrain. Känns jävligt kul att han frågat just mig att gäst dj'a tillsamans med honom på Motor City. Samtidigt så känns det i kroppen efter ett par tidiga skift på Le Gamin. Förhoppningsvis plockar en kaffe och The Kids upp mig i tid till avspark på Ludlows rockslyngel hak runt midnatt. Var där i söndags också förresten. Blev bjuden på fest för Jet om ni minns Vodaphone...? De var rätt tråkiga och folket som var där var i övrigt jävligt överspända så jag drog hem efter att gratis cocktailsen duktas undan. Jag var där på grund av min vän Mick Marsh som är alla Brittiska "rockens-räddare-band" main man i NYC. Liam Gallagher tillhör exempelvis en av dem...

Varje dag den här veckan har en Norsk tant käkat både frukost och middag på resturangen. Hon har en manlig vän med sig vid samtliga tillfällen. Hon är från Norge men bor i Frankrike, hennes barnbarn bor dock i New York...Jag tror hon är känd. Hon lever i vilket fall som helst the good life med mängder av vin och mat mat mat. Det ska vara les escargots en demi-douzaine till förrätt, följt av suprême de volaille rôtie, pommes mousseline, jus aux champignons sauvages som huvudrätt och någon av alla crêpes de succrées resturanger gör, som avrundning. Faktum att vi inte serverar bröd - som man gör i Frankrike - gjorde henne smått bekymrad. Dricksen på det här... nästintill obefintlig. Kärring.

SOUL CLAP AND DANCE OFF

Jag drog till Glasslands igår. Var trött på jobbet idag men det var det värt.

LÖRDAGS NATTEN

aawwwhh för att jobba! har redan tröttnat...

Ikväll jobbar jag tills 1am. Efter det borde jag verkligen åka hem och sova. Ska jobba Söndags-brunchen på Le Gamin, och det där kräver fan utvilad energi. Förutom att krypa till kojs har jag dock, tyvärr måste jag säga, följande alternativ...

New York Night Train kör 60's soul stompin- dance party på ny-renoverade Glasslands Gallery i Williamsburg. Grym musik tills gryningen då alltså i en av stans fräckaste konstgallerier/spelställen. Dessutom är det sagt att Andy Animal ska vara där och döma danstävlingen. Min vän likväl som Stalkers sångare har inte haft det så lätt på senaste och blev skickad på "semester" av managementet (Cavehouse, samma som Jadewalkers). Han är tillbaks, hoppas han är "frisk" nu, och förblir så.

Plexi 3 och Big Fun spelar på Matchless Bar ikväll. Har förmodligen misssat spelningen, men ändå! Fan bra band.

Hullabaloo på Don Pedro's med b.l.a The Above på scen (på Pedro's startar allt sent). Charles Gaskins och DJ Shimmy väljer musiken.

Allt det här är i Brooklyn.

Det säkraste är nog att landa på EN Blue Moon hos Kymber då hon jobbar baren på ny renoverade International Bar ikväll. I East Village. Det har i alla fall regnat så mycket idag att tunnelbanan är avstängd och jaa... det blir ju trots allt billigare att dela taxin hem med sambon...

den jävla stoner rocken...

... gör verkligen ingen nytta.

Ett av banden som spelar på Rehab ikväll heter Twillight Procession och jag förstod väl bara på hur namnet klingar att det skulle vara musik i de tyngre tongångarna. Alla de här Kyuss-banden som fortfarande hammrar i väg dötid på scenerna i det här landet försvinner liksom aldrig. De för liksom Blue Cheer traditionen vidare och fortplantar sig ytterligare för varje år som går. De är alla killar förresten, och de bär alla baseball cap. Grabbarna är dessutom otroligt skickliga på att spela sina instrument. Något de måste visa hela tiden genom endlösa solon och jam. Totalt poänglöst. Pratar de mellan låtarna handlar det uteslutande om droger. Känns lite som Hell'n'Diesels mellansnack på Rockborgen för ett par år sen... det där om att det bästa som finns här i livet är att köra bil och peka fuck you....Nivån är liksom den samma.

De enda som får spelar musik sprungna ur en tät dimmas av weeds i dagens läge är Graveyard, från Göteborg. För de är fan bra. Nästan lite märkligt. Tänk om Amerika blir ledande på moll-driven dock hysteriskt rörig lalala-aaaaahhhh pop alternativt duos där en spelar synt och en sjunger medan Göteborg domineras av neo-Hawkwind contemporaries. I så fall stannar jag här.

T C B

I dag har det tagits care of buisness som aldrig förr. Väcktes i förmiddags av Kymber. Jag sover nu på soffan i hennes rum för det är där AC'n finns.

Blev inknuffad i badrummet ovh fick vakna till på riktigt av tub svart hårfärg. Efter en halvtimma och dusch blev bulan vässad...kam, saxen och någon sorts tilltunnar-saxgrej. Så bor man med frisör. Vi håller på att tjäna pengar. Kymber fick, genom hennes gamla modell agentur, nys om en casting till Uniclo. De sökte "edgy-looking" punks i par, som modeller till deras nya kollektion. Blir man anställd får 1500 dollar i pröjs. Kymber var grymt pepp och tillfrågade hennes nya crush Chris. Hennes tanke var att dom skulle gå som ett par och att jag skulle gå med Shingo. Hon hade planerat allt så fint, inte olikt en dubbeldejt. Vi skulle träffas klockan 12 utanför Juicy Lucy's och dricka smoothies. Sen skulle hon betala för en taxi bort till SoHo och fotoateljén. Allt gick fint till en början. Nyklippt, solfräknig med en berry blast frukt smoothie i ena handen och en punkbasist från Japan i andra.

Bara det att på test castingen borta i den super fräscha SoHo studion, bestämde sig fotografen och casting folket att para ihop mig med Chris och Kymber med Shingo.... oh man, ni skulle sett hennes min!

Mitt jobb på Le Gamin går fint. Jag pratar EM-fotboll med turisterna (många tyskar nu). En stammis, riktig gammal East Villager inflikade att jag såg ut som a punk. Han frågade om jag studerade. Jag sa att jag studerade livet. Att jag spelar i band. Tänkte väl det muttrade gubben innan han återigen skönk in i Metro sektionen av den dagens New York Times. Dricksen är ok. Europerna är värdelösa. Men det visste väl ni, om någon, redan.

Dagen fortsatte med rep borta i Charlys lya. Hur härligt som helst. Stort, luftigt, stora fönster. Grymmaste inredningen och sjukt behagligt utrustad. Hon har en hund så stor att han skulle kunna tas för en mindre björn. Därav hans namn, Grizzly. Grizzly var dålig i magen efter att ha käkat Tim Warrens kött på gårdagens Crypt BBQ så han spydde titt som tätt. Hoppas det inte berodde på musiken...Vi drack sparks och repa igenom setet. Det låter släpigt. Fantastico... så här ser sommarens hemmaplans-turné ut:

20:e Juni - Six Stanwick (bric-a-brac taket). Midsommarspelning med The Rats, Magnet City Kids, The Homosexuals (gamla The Rejects, Bruno Wizard!). Brooklyn.
21:a Juni - Time Out New York musik festival på MF Gallery! Med en massa band, kommer dock inte ihåg vilka. Manhattan
4:e Juli - Asterisk BBQ (på taket!) med The Back C.C's, Abducteens, The Rats och alla andra band som vi jämt lyckas spela med... Brooklyn. (följt av partaj på Don Pedro's där NoBunny och Okmoniks spelar!)
12:e Juli - Human Being Lawnmower vs. Denimzine på Club Rehab med Ex-Humans och antingen Stalkers eller Electric Shadows. Kom inte ihåg vad som bestämdes mellan de båda kompisbanden. Bra DJ's i vilket fall som helst... de båda rockmagasinen. Manhattan.
26:e Juli - Club Rehab med Waldos (Walter Lure från Heartbreakers!!), The Bullys, med flera. Manhattan.
8:e Augusti - The Delancey med The Living Wrecks och Birthday Boys. Manhattan. (Frank Wood presents... ja fy faan).

Efter detta far vi till Kanada i fem dagar. P.A trippen får ställas in. För dyrt med bensin och tillräckligt roliga erbjudanden i NYC.

Nu befinner jag mig på Rehab. Universal/Motown håller i showcase och det är jävel med folk eftersom det är sjukt dålig musik i samspråk av sedvanligt bråk om entré och diverse fylla. Har redan behövt kalla på my main man Spence bakom baren att fösa ut idioter på gatan... and stay out!!! suck. Förhoppningsvis tjänar vi pengar...

Jag måste verkligen få komma på semester efter det här... tills dess.... TCB

- kungen.

den jävla polisen # 1948482892020430598

I februari varje år åker Kymber till L.A på semester i en vecka. Nu senast kom hon knappt iväg. Planet från LaGuardia vart rejält försenat. Kymber gjorde vad vilken sunt sinnad solo-resande människa som helst gör i den situationen. Hon satte sig i baren. Var och varannan halvtimma sådär gick hon fram till gate-personalen för att kolla läget med flighten. Antagligen började gate personalen märka av ölandet... Man får ju inte gå ombord ett plan i dag berusad. Kymber var inte full. Jag pratade med henne på telefon. Hon lät typ som vanligt. Flygplatsfolket frågade inte heller hur det var fatt. De sa faktiskt inget alls utan de ringde polisen och boardade planet som om inget hänt. Polisen kom, pekade ut min kära vän drog iväg henne. Ni förstår. Det är svårt att inte agera på ett sätt som hjärndöda poliser kallar "resist to arrest" eller "hot mot tjänsteman". Jag behöver väl inte tillägga hur svinigt polisen betedde sig. Hursomhelst, hon fick tillbringa 30 timmar i en cell. Detta följdes av en snabb rättegång där hon fick en böteslapp på ett par hundra dollar och ett nytt datum för rättegång.

Efter all drama åkte hon faktiskt ändå till L.A i en nu reducerad vecka. Det första hon gjorde var att ramla in hos en tatuerare och nåla in TCB med tillhörande blixt i bläck på handen. Här skulle det minsann bli take care of buisness av det hela. Detta är vad bric-a-brac handlar om. Vi tar hand om affärer och får saker gjort. (och nej mamma, jag har fortfarande inga tatueringar!).

Vad hände då med Kymbers rättsfall. Jo, på grund av polisens onödigt sviniga och trackande aktioner försökte min vän/sambo/arbets/band-kollega liksom personliga frisör/stylist/mentor och ibland försörjare nästan målsman i vissa fall beskyddare typ bodyguard.... ta fighten och fria sitt namn. Det gick såklart inte alls. Polisen vinner alltid och så är det med det. Kymber fick välja mellan böter och samhällstjänst. Hon fick dessutom bittert betala givna rättegångskostnader. Rättsfolket i Kew Gardens, Queens där hennes ärende behandlades var även snälla nog att varna henne. Hamnar hon i trubbel igen i år låser de in henne för en lång... lång... tid....

Arbetstagare nu.

Nästa vecka finner ni mig tre skift i veckan på Le Gamin (fransk restaurang i E. Vill) och två dar i veckan på Norton i Brooklyn Heights (detta schema är dock enbart något jag vill och tänkt ut...). Vill egentligen inte sälja min själ till en restaurang-chef som inte betalar timlön alls utan lämnar servislönen åt restaurang besökaren. Men så vill jag åka till Sverige i vinter. Dessutom känns det skönare att se med fräscha linser och att ligga skuld hos kronofogden a million miles away i Sverige på grund av obetald CSN skuld kanske inte är så pepp ändå.

Hela jobb-grejen kändes skitjobbig först och jag hade världens ångest inför att ta tid från att hänga i bric-a-brac och jobba med operation Jadewalkers samt blogga om allt och alla och varenda dammkorn som yrat runt i den här staden. När jag dök upp på mitt träningsjobb pass igår kom jag ganska så snart på andra tankar. En av mina nya kollegor är Matthew. 19 åring med grym koll på gammal r'n'b, big band swing a'la 40 tal och doo wop. Ibland undrar jag hur jag förtjänar allt bra som hela tiden händer mig. knock on wood. Kan inte tänka mig ett bättre sätt att tjäna pengar under sommaren än att servera champagne och gigantiska kar med musslor i sällskap av en ung vacker man och typ Jive Five på stereon. Tänkte ta med mig den där samlingen med Jamaicansk Doo Wop redan i morgon.

Vad jag nu vill säga med det här.... jo. Detta kan leda till att det blir lite glesare mellan blogg inläggen. Här är det sporadiskt men på Denimzine har jag ritat upp lite riktlinjer...

Varje fredag kommer en topp 5 lista läggas upp med vilken typ av NYC innebörd jag nu känner mig för. Kommer försöka skriva en generell rapport över veckan i stan och få den att dyka upp på DZ bloggen vid varje veckostart. Förhoppningsvis blir det bra. Läs den och själva tidningen.

tar tillbaka radiosporten

Vi hittade en gammal halvbra AC som vi fått upp i lyan, bric-a-brac. Hade tänkt möta upp min vän Danny Nez från Bullys (Italienare) och Italien-Holland matchen på någon bar men känner inte för att gå ut i den jävla värmen.

Dessutom är det så jävla härligt med Svensk hederlig radiosport! Kymber har lovat att hålla mig sällskap på tisdag. Vi tänkte se den på Manitoba's.

hört på stan

I New York "pratar" ingen. De klagar... just nu klagar New York-borna på:

* Värmen
* Bensinpriset som gick upp till $ 4/gallon (är inte säker på vad det motsvaras i SEK/litern men jag vet att det fortfarande är mindre än vad Svenskar betalar)
* Ciggen som gick upp till $ 9:50 dollar paketet.

Det sörjs även sjukt mycket över Coney Island som ser sin sista sommar.

Det sägs att samtliga Amerikaner kan vänta sig en check på $ 400. Med tanke på U.S dollarns smått värdelösa värde ute i I-världen skickar Bush nu en check som ett brev på posten till alla medborgare så de kan köpa något och boosta upp landets konjuktur. Är det så man gör när landets ekonomi faller i kras? Vart kommer $ 400 x 300 miljoner invånare ifrån? Om detta stämmer luktar det lån från internationella bankirer. Kul och ta över efter den mannen i november...

Förresten spås val-utgången på följande sätt av skrämmande många besvikna amerikaner runt om stan: Obama kommer vinna, bli mördad kort efter valsegern och Hillary kommer ta över som ny president. the new world order....

värmeslag # 2

Hur mycket är 104 degrees farenheit i celsius? Eller förresten... jag vill inte veta.

värmeslag

FY FAN JAG TROR JAG DÖÖÖÖÖÖR. seriöst. värmen.... livet i en lya utan AC under New Yorks jävligaste sommarsol är fan inte lätt. jag har inte sovit på flera dagar och ingen pratar om något annat än värmen. folk flyr in i affärer eller tunnelbanan...

och mina vänner, det har bara börjat. snart breder sig hemlösa drivare och junkies ut sig över stans alla gator tillsammans med råttorna, kvicka kackerlackor och de gigantiska vatteninsekterna. soporna runt stadens gator gör inte miljön eller atmosfären i luften mer dräglig.

FY FAN för att boka in semester till New York under sommaren. jag vill bara åka härifrån.

tur då att det i alla fall händer lite roliga grejer. å andra sidan blir allt svårare och energin lackar ur. hursomhelst, har spenderat helgen på två(!) festivaler som sjunkit in i varandra. Tre dagars rock'n'roll festival på Trash Bar och sen nu i helgen Bushwick Open Studios & Arts Festival. Men mer om det senare, måste gå och duscha igen och sen traska iväg till Norton. Där finns i alla fall AC.

BRIC-A-BRAC

Idag har vi varit var rätt slöa och bara sådär produktiva i "Jadewalkers-fortet", BRIC-A-BRAC. Det finns redan ett BWAC (ett konst-tjosan i Red Hook), så BWACK fick gå bort. Bric-a-brac betyder bråte typ och kom att bli nya benämningen på loftet/fun houset/hemmet/kontoret/studion/ateljén/scenen/replokalen etc.

Efter att jag skrivit i blogen i går natt och spelat gitarr, ramla Kymber in. Hon ville gå upp på taket. Jag tog med gitarren och katten som vanligt, Kym drack Johnny Walker.

Jag gjorde inte för mycket under förmiddagen, läste lite svenska dagstidningar på nätet. Tog ett bad och lyssnade på ett radioprogram som analyserade val-gamet. En jätteavancerad professor kritiserade delegat-systemet och sa något i stil med att ja, inget annat land gör på det här sättet och si och så. Fan, är det allt hans super förnäma professor examen lett till. Kan väl en tio åring från Sandhult räkna ut att ett röst-system uppbyggt på att räkna "regioner" och inte antalet faktiska röster från enskilda människor är fel och aldrig kan bli rättvist. Kymber höll på med en onlinekurs i köks-hygien och annat man måste veta för att starta eget café eller liknande. Här räcker det visst att ta en kurs på Internet, sen får man ett certifikat och då är det bara att köra på. Öppna restaurang eller vad fan som helst. Det är egentligen ingen pedagogisk kurs utan ett frågeformulär med multipal choices. Man måste svara rätt på alla frågor. Svarar man fel får man dock börja om så det verkar inte särskilt svårt att kirra ett sådant certifikat.

Tog fram brädor och borrmaskin och skulle bygga mig själv en ny CD hylla men baksmällan satte stopp och jag la mig på soffan istället och läste ett nytt fanzine jag hitta på Trash Bar igår. Low Life hette den. Små kul intervju med Jay Reatard. Vi beställde kinamat och tog lunchbrejk. Kymber började gå igenom gamla konstverk och skulpturer hon gjort för att kanske sätta ihop till en utställning... för man blir fan inte rik på Bric-A-Brac. Jag gick igenom en låda singlar jag aldrig lyssnat på, för att se om jag kan få ihop tillräckligt mycket skräp till en yardsale. Hittade tre mycket underhållande verk, som jag lär behålla...

Victor Lundberg - My Buddy Carl / Open Letter To My Teenage Son
Pat Williams Orchestra - Theme from The Streets Of San Francisco
Theme From Deap Throat

Samtliga låtar tänkte vi använda oss av på något sätt. Kanske i en performance eller kortfilm. Kym hitta en massa avspärrings koner härom dan (vi bor rätt nära ett polishus). Kan spärra av en gata i kvarteret och skapa historia. Hursomhelst, runt fyra tiden kom Charly förbi så vi körde ett spontant rep på de nya låtarna i köket. Sen gick hon igen för att fixa med en fest hennes kollektiv ska ha ikväll. Förresten kom det fram att vi har en liten crush på samma kille. Jag sa att hon kunde få honom. Jag är färdig med sånt där för ett tag. Tills jag kom till jobbet d.v.s och såg att Des Roar skulle spela... oh man, Ben, Alan, Ryan, samt alla deras vänner som är här och ser lika bra ut som de gör.... i'm in trouble.... sen är det ju förstås ett mycket bra band också. Lyssna på dom.

äntligen avslut

Jimmy som också heter Darelle och ett gäng andra namn är en av mina bättre vänner. Han var tjej innan men känner sig som inget annat än en femton årig kille så det är vad han är och verkar förbli. Inget mer med det. Han ser inte ut som något annat heller; liten, kort tanig, slät hy och någon form av skejt stil. Hans tjej rådumpade honom i dagarna så han mår inte för bra för det. Jag föreslog tacos och punkspelning. Vi ska mötas upp här snart och dra till Trash Bar där The Rats spelar under gratis bar timmen som Trash alltid har mellan åtta och nio varje kväll. Wellington Ladies Welfare League och World War IX spelar på Don Pedro's men jag fick även nys om en hemlig Black Lips spelning i Bushwick senare i natt. Får se vad plånboken och kvällen leder oss. Hursomhelst behövde Jimmy en bland CD med låtar som kan linda ett brustet hjärta och dra igång en jävligt rolig sommar (måste vara ösig och allsångsvänlig!) samt vara in yer face på hans puckade brud. Jag har haft en puckad kille, som tur är funkar skivan unisex.

COULDN'T CARE LESS

GINO - HAND CLAPPIN' TIME
DR. FEELGOOD - SHE'S A WIND UP
BUNKER HILL - THE GIRL CAN'T DANCE
THE MANIKINS - CROCODILES
THE BARRACUDAS - SUMMER FUN
MARVELETTES - I'LL KEEP ON HOLDING ON
THE SWANKS - GHOST TRAIN
JOHN FELICE & THE LOWDOWNS - DON'T BE TELLING ME
MASK MAN AND THE AGENTS - ROACHES
BOBBY ROBERTS - BIG SANDY
LIME SPIDERS - OUT OF CONTROL
BLACK LIPS - SEA OF BLASPEMY
UNDERDOGS - FRIDAY AT THE HIDEOUT
REGULATIONS - I'M GOING NOWHERE
THE WAILERS - LIVEWIRE
HITCH-HIKERS - DOG FIGHT
REPLACEMENTS - CARELESS
EDDIE HOLLAND - LEAVIN' HERE
GRODES -CRY A LITTLE LONGER
MARIO MOLINO - SHAKE PSYCHO
MC5 - BACK IN THE U.S.A
THE NOMADS - SHE PAYS THE RENT
RAY SMITH - BREAK UP
THE BRAKES - BLAME IT ON THE BRAKES
PLEASURE SEEKERS - WHAT A WAY TO DIE
THE DICTATORS - FASTER AND LOUDER

Ok, så låtar som She Pays The Rent och Break Up kanske inte riktigt passar textmässigt in i singel mentaliteten. Men jag blir i alla fall pepp av dom, så det får va.

Graveyard Boogie och nya Go Go's

Fin premiär på nya månadsklubben Graveyard Boogie igår. Ännu en varm sommarkväll i New York där a.m delen även bjöd på uppfriskande sommarregn. Drycker som gjorde en på ett himla gott humör, goda vänners lag samt den bästa musiken som finns... R'n'B musik från ett sent femtiotal likväl tidigt sextiotal. Steve Wynn kom dit med hans fru. Han var pratglad och sjysst som fan. Träffade honom på Dave Faulkner (Hoodoo Gurus) födelsedagsfest förra året på Magnetic Field. Men det var gratis bar och Fleshtones på scen så det var något tilldrucket och minnet från bådas sida relativt svagt. Hursomhelst, tre DJ's turades om att snurra skivor igår. Den tossiga 22 åringen från Sverige lika mycket som New York liksom kvällens iniativtagare och värdinna, jag alltså. Sjukt söta 29 åringen George, a.k.a DJ SHIMMY, från Brooklyn, men vars käkben kunnat påvisa en Skandinavisk härkomst. Phast Phreddie "The Boogaloo Omnoius", 54 (tror jag) och stans bästa DJ hur lätt som helst. Denna friska, dansanta, konstant glada och grymt hjälpsamma man som bland annat fixa in mig på Norton. Han har även typ alla skivor i hela världen. Klubben är faktiskt inspirerad av hans Wang Dang Doodle han kör varje månad på Ottoman's Lounge i Williamsburg. Liksom WDD kommer GB inneha olika musikteman varje gång. Nästa månad kommer bli något helt annat.... (oj som jag gillar att lägga ut klubbens huvudroller på det här viset...bare with me)

GRAVEYARD BOOGIE July 1st presents....
SVENSKA INVASION a night of modern punks of rocks
hosted by Emma Vikinskull

Special Guests...

JOEL & KRILLE (denimzine, stockholm)
JOHNNY B (trägår'n regular, borås)

Lär bli skoj.

Annars dök managementet upp igår och satte press. Nu har vi visst bara sex veckor på oss att spela in ett gäng nya låtar, med den nya sättningen (rå-mixat men representativt) samt möta med en ny fotograf (blev inget bra med den förra, klickade dåligt...) och ägna en halv arbetsdag åt nya pressbilder. Allt ska sättas samman till ett press-kit kompletterat med en livetagning från lördagens spelning samt EP'n från förra året som Ivan Julian producerade. Före inspelningen måste jag även träffas mer med våran nya medlem: Charly på klaviaturen, och gå igenom körer och skit. Egentligen har vi bara typ fyra veckor på oss om vi vill ha marginal för det är om sex veckor de facto som David åker över till England och träffas med dom där han vill ska signa oss och förhoppningsvis kasta pengar åt vårat håll till skivinspelning och turné. Jag vet inte om jag kan skriva vilka "de" är. Jag vet inte särskilt mycket om den här operationen över huvudtaget vilket förmodligen är varför jag ligger sömnlös nu. Fan, att det skulle bli så mycket jobb och skit. Jag ville ju bara spela i band och skriva låtar.

För övrigt är vi "nya" Go-Go's nu i och med orgeln. Förra året dillades det om ett Runaways. Jag har faktiskt aldrig lyssnat på banden och skulle ge vad som helst för att få vara typ Real Kids istället. Faaan, att dom orkar.

FY FAN

Jag är sjuk och jag orkar ingenting. Diskade upp helgens disk och tvättade månadens tvätt men mer än så lär det knappast bli idag. Mår inget bra alls. Jättesjuk är jag och världens crybaby.

Kunde varit värre, man kunde ju haft ett jobb att gå till....

Förvisso har jag jobb men i och med att jag är min egen chef är det rätt lätt att sjukanmäla sig. Intervjuer till Human Being ligger o-redigerade. Gitarren känns orörd. Mitt bok-projekt har inte fått ett endast tecken på flera dagar. Jag behöver fortfarande boka ett tredje band till min Pub kväll i juni, men tror jag skiter i det och nöjer mig med två. Lådan med singlar jag köpt upp har jag ännu inte lyssnat igenom. Den senaste veckan har jag faktiskt bara lyssnat på Out Of Our Heads och The Magic Cube - en psych samling. Egentligen så snurrar samlingen mest men jag har Stones där just in case. Så fallet inte blir alldeles för likt Dick. En kille Billy berättade om. Dick var visst en kompis till hans kusin. De var väl i tonåren eller nått då kusinerna gick hem till Dick för att köpa skivor av honom. Dick sålde nämligen sin gedigna skivsamling, 50 cent styck skivan. Varför.... jo, han skulle bara äga en skiva.... Alexander "Skip" Spence - Oar.
Ni kanske fattar vad killen pysslade med...

Ikväll måste jag vara hipp och fräsh värdinna för nya festen Graveyard Boogie nere på Club Rehab. Det är fifties/sixties r'n'b tema ikväll. Mäktiga Phast Phreddie och söta DJ Shimmy gästar i DJ båset. Mycket Bo lär det bli. Phast Phreddie mejlade igår och skrev att han tänkt spela mest tidigt 60 tal, om det är OK, om det är vad som står på schemat eller om 50 tal passar bättre. Eller vill jag att han fokuserar på 40 tal....

...då vet man att man lirar med de tunga grabbarna.

Måste jag väl sätta Magic Cube åt sidan och gå igenom mina egna R'n'B singlar. Fy Fan vad det är synd om mig.

Kunger Heter Bo

Fan. Saker och ting är allt bra märkliga ibland...

Senast i förra veckan var jag hemma hos en (numera före detta) vän. Han frontar ett rätt mjäkigt rythm'n'blues band. De spelar ofta förband på B.B King Blues Club & Grill till jättar som B.B King själv och, nu avlidna, Bo Diddley. Senast förra veckan förklarade vännen sicket halv taskigt stadie Bo varit i när han spelat på tant o gubba stället nummer ett här i stan B.B King. Detta enbart hälsomässigt på grund av flertalet operationer och annan skit. Uppträdandet hade visst varit helt fenomenalt. Danny (killen) är rätt få ordig när det väl kommer till något intressant (vilket kanske förklarar varför vi inte träffas längre) men på väggen hänger två inramade bilder på honom själv med armen runt kungen... Bo. Första gången träffades de två i logen efter Dannys spelning men före Bo. Bo drack te. Bo sa att det var "magical mushrooms" som doktorn ordinerat. Danny frågade om han också kunde få lite av de där magiska svamparna.... Bo bara sneglade över och sa långsamt, lågt och sten coolt... it's not the mushrooms you're thinking of boy

R.I.P Bo Diddley [1928-2008]