The Dictators - Manifest Destiny 1977.Adny Shernoff svänger över till keyboards - efter att kort lämnat bandet och blivit ersatt av Mark "The Animal" Mendoza på bas. Låtarna, låtskrivar-geniet(shernoff) vanligtvis fått till, fick han till även på denna skiva som fick följa upp magnifika debuten Go Girl Crazy ('75). Skivan kanske inte floppade rent försäljningsmässigt i och med att den faktiskt bröt sig in på Billboard listan. Anledningen till att ingen någonsin pratar om den kanske istället ligger i hela "sell-out" tjafset. För ja, skivan låter ju lite som Cheap Trick, något mesig fast stor och rymlig. Men vad fan gör det när den är så bra. Med Sandy Pearlman vid roddet och gamla Blue Oyster Cult minnen som ledstjärna blev ju Manifest Destiny något helt annat än vad de andra white castle-punksen i stan kunnat drömma om att få till. Släpper man en "punk" skiva i arena-rock tid (girl crazy) och arena-rock skiva i "punk" tid, bör väl det räknas som "punk" om något? Speciellt när "punk" var yesterday's news ('77), i alla fall i New York.
Låter det förvirrande? oh well...
Grymt underskattad Dictators platta hur landet nu än ligger. Så jag slår ett slag för den.
Exposed? Hemskt gärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar