Hursomhelst, förra årets New York platta släpptes 1978. Trots att det är förra årets soundtrack för mig i New York hur lätt som helst lyssnade jag inte på skivan en enda gång. Jag har inte lyssnat på den i år heller. Helt ärligt tror jag den blev kvar i flickrummet hemma på Gamlalandsvägen. Men jag har lyssnat på den. Om jag har. Skivan var liksom nästan uteslutande det som rustade mig för trippen. Hemma i Sandared kunde jag se hur New Yorks gator svängde och var precis lika coola som tongångarna från pappas slitna och smårepiga ex, jag tidigt tog över. Jag tänkte att om så var fallet behövde jag illa kvickt flytta dit och posha upp mitt gråa, avstannade och hopplösa svenne liv. Det blev la som man tänkt sig.
New York låter och beter sig som Some Girls till 100 procent och lär bli även årets New York skiva. Så är det sagt, slipper jag skriva årskrönika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar