ännu en helg av musik...och jobb

FREDAG

Vi skulle ju eftermiddagsrepa (1pm) med bandet. Trummis-Karen dök dock inte upp. Hon går M.I.A på oss då och då. Så vi (jag o kymber) svor och svor. Sparkade henne från bandet, började oroa oss, tog tillbaka henne. Svor ut henne igen osv. Vi spelade igenom några nya grejer jag skrivit och sen klippte Kymber mitt hår. Lite senare dök en fotograf upp som managementet skickat. Planeringsmöte angående den här foto-sessionen. Kymber skötte väl snacket med lämpliga miljöer och ljussättning. Jag satt mest fånigt i solglasögon och spelade svår (ja, jag blir precis så töntig i band-biz-sammanhang.

Senare på kvällen promenerade jag bort till Club Rehab för ännu en kvälls arbete. Hårt blev det. Och sjukt stressigt. Rolling Stone Magazine presents Bob Dylan Birthday Bash. Band med på billen var väl Mooney Suzuki, Albert Hammond Jr Band, Adam Green, The Pierces, Hymns, Strokes-Nikolai och några fler hipster-coola ansikten från stan. Banden ville inte ha något förköp så jag fick infinna mig på plats halv åtta trots att musiken inte började fören 10pm. Utsålt på en timma och en milslång gästlista. Regina Spektor dök upp med en vän och jag tänkte på när jag och Johan var på NYC besök hösten 2003 (tror jag, 17-18 års ålder) och såg The Strokes på Madison Square Garden Theatre Stage med Kings Of Leon och en då helt okänd Spektor som förband. Kom inte ihåg vad vi tyckte men det var säkert ok för våra då, hittills oprövade musik-öron. Resten av kvällen, fredags, (musiken slutade runt 2am) fick jag stå med den biffiga-säkerhetsvakten Moses och kolla stämplar samt bråka med biz-folk om gästlistan och max-antalet folk som, enligt brandmyndigheten NYFD, är tillåtna att vistas inne i konsertlokalen. Rockborgen all over again.... Ballad Of A Thin Man var bäst. Vem som sjöng den vette fan, men den satt fint. Fick mig och tänka på min beat-poet farbror Cliff.

Rolling Stone DJ'n på övervåningen spelade Mando Diao - det kändes lite märkligt. Kymber kom förbi för att dricka gratis på min jobb-nota. Jag drog dock till min vän Danny som bor runt hörnet på tionde gatan och spelade blues gitarr. Fick nog av NYC klubbliv for once...

LÖRDAG

Trummis-Karen ringer och väcker mig runt noon. Det hade varit major drama med något gamalt ex från high school tiden (typ två års sen för hennes del). Killen hade visst blivit helt Roky i hjärnan på syra och börjat skicka hotfulla brev till Karens mamma för att få denna arma moder att övertala Karen att bli ihop med honom igen. Så hon hade fått spendera hela dagen på polisstation för att anmäla snubben samt ordna fram besöksförbud. Helt godkänd ursäkt för rep-frånvaro... Så vi repade idag istället. Drack iskall sparks on the rocks. Kymber färgade Karens hår. Charlie -nya bandtillskottet på orgel, ja, hon satt väl mest och snacka skit. Mig retade de mest halvt ihjäl,för att jag sjöng med i More Than A Feeling skithögt från duschen. Fan, classic rock radio = dusch radio. Det väl alla, enda anledningen radio stationen överhuvudtaget bör existera....

Dyker ner på klubben som vanligt och börjar jobba när ett av banden som ska spela kommer fram för att snacka gästlista. B-Cups från San Francisso, de har inte spelat än så jag har ingen aning om hur de låter eller om de är bra. MEN, jag kan säga att det är ta mig fan det trevligaste bandet jag träffat på länge. Fyra kvinnor i typ 30 års åldern och på två minuter hade det redan fixats västkusts-turné med oss och dom och hela karusellen. Deras gästlista bestod av följande instruktioner... if anyone from Black Heart Records shows up... well.... suck their cock...hahahahahaha, but no, not really, just be nice and let them in. ok, cool.

ok, eh, thanks? eller?

Blir säkert en bra kväll, nu ska jag och ljudteknikern beställa kinamat. Whoo Hoo!

På övervåningen spelar DJ'n den skönaste Mats Nileskär-soulen och ute vilar kvälls-för-sommar över hela New York City

-------------------------------------------------------------------------------------------

förresten, B-Cups var väl inte riktigt min grej.... som jag brast ut till ljudtekniker Gabriel:

they're like a female Mötley!
varpå Gabs svarar...
Right. Call Kenny! ( klubbens sleaziga stoner-rock ägare)