Sitter I en av våra tomma lägenhets-lofts här på fjärde våningen I Bushburg huset. Tog soffdynor och filtar från lägenheten och har faktiskt fått I ordning en helt okej mysig möbel situation I det stora tomma rummet. Mitt emot, på andra sidan gatan dundrar skithög musik. Jag har ingen aning om vad som pågår. Moderna latino rythmer gick länge varmt I huset tvärs över gatan, vilket känns logiskt då Puerto Rico fortfarande äger, åtminstone den här delen av, Bushwick. Efter ett tag dök en uppspeedad punkversion på Girl Just Wanna Have Fun, med killsång. Det var ganska så vidrigt. Den gick över I en (modern!) r’n’b powerballad. Puh, hellre musiken man är van vid I hoodet. Började nästan bli lite orolig när jag hörde punk (om än dålig punk) från urinvånarna till grannar. Undra vad de tycker om att ett gäng unga (vita) anarkister tagit över huset mitt emot…
Jag ska sova här I natt tänkte jag. Katten har pissat på mina lakan, igen. Jag har fått nog. Jag ligger nu I krig med Ted (katten). Inget mer mys, inga snacks. Jag tanker inte dalta nått mer, han gillar helt enkelt inte mig och har markerat “sitt revir” för sista gången. Jag har flyttat in I den tomma lägenheten ett par dörrar ner I korridoren. Min rumskompis och hans 18 åriga kompisar ser på DIG i den riktiga lägenheten. Alla med cyklar, killarna iklädda slitna Crass tshirts och tjejen rutig killskjorta knuten släpigt (men genomtänkt!) runt ett linne. Alla I avklippta jeans och converse. De har weed-brownies och lördagskvällen räddad.
Skulle egentligen åkt till New Haven, Connecticut den här helgen. Cirka tre timmar uppåt, där Yale University ligger I trivsam medeltidsaktig miljö. Dave kommer därifrån och skulle hem och hälsa på vänner och föräldrar. Han bjöd mig, och jag var otroligt peppad tills det slog mig att jag åker härifrån om en månad och inte kommer tillbaks tills kanske nästa sommar, på besök. Så jag bestämde mig för att stanna och svälja New York, efter att New York matat mig alla omotståndliga moments, den sista månaden fullt ut.
Min ursprungliga plan för Fredagen var att träffa Rob på middag efter jobbet. Han, hans farsa, hans kompis Ben och hans ex Amanda (ja, jag vet inte heller varför de fortfarande äter middag ihop, med hans pappa) skulle käka på Hieldeberg. Tysk resturang på Upper East Side. Området som så fint kallas Yorkville. Trots att jag inte kan käka något på en Tysk resturarang, förutom möjligen saurkraut och senapen som kommer in som tillbehör till bratwursten, så är det alltid värt ett besök för drycken, De här ställena har ju för det mesta ett ganska så gediget ölutbud.
Det blev ingen Hieldeberg. Efter att jag kommit hem från Tee Pee för att hämta mina skivor och byta om så ringer någon som jag kände att jag behövde snacka med just då. Dessutom var jag hungrig efter mer än saurkraut. De blev Curly’s Vegetarian Lunch på 14th St istället. En kanna sangria, avokade & jack burgare, curly fires och så får man kritor att måla med medan man väntar på maten. Efter middagen drog vi till Tompkins Square där filmföreningen Films On Green visar Franska filmer varje Fredagkväl I Juli. Vi fick dock ett såpass hat mot MC’n som presentera filmen att vi inte stannade. Drog till Manitoba’s och spelade Air Hockey istället (min sport! vann stort...). Drog till Arrow Bar där jag provade Van Gogh för första gången. Uppenbarligen skitstort I södern, vid sidan av Sweet Tea Vodka. Van Gogh ska vara nerkylt, hälls upp som en shot och består av espresso och vodka. På ett par minuter pratade jag så fort och så mycket att jag måste hunnit tillbaks till ruta ett och berättat samma sak en gång till. Det kan inte vara nyttig att dricka för mycket av den där spriten. Förvånad att Van Gogh inte säljs på burk i varenda bogeda. Det är precis en sådan här dryck som New York-borna lever för. Poor man's cocaine och allt vad det är.
I morses när jag vaknade upp efter gårdagens rundor och skivspelande. Ja, det var faktiskt morgon, tidigt också. Värmen är tuff. En dag som denna kräver beachen. För förlåt mig, men folk som stannar istan en het sommardag som dagens. I storstadens sopavfall, avgaser, folkmassor etc. Ja, de är helt enkelt jävligt lurade och jag tycker i alla fall inte synd om dem när jag på min upphöjda kulle ute på Rockaway. New York är omringat av vatten, det finns strand och hav att fly till. Tåget till Rockaway kör dessutom längs Jamaica Bay och det är helt otroligt vackert när man kommer ut på vattnet. Husen som finns på andra sidan vattendraget man åker över med shuttletåget (Jamaica Bay) är fascinerande. De berättar liksom sin egen historia. En del påminer lite om husen på Gullholmen. De är små, i träd och sitter ihop, över vattnet på en kackig träsats med brygga in till land. Andra hus är helt nergångna. Plundrade, nerbrända eller fattiga. Moderna, mycket basic lägenhetshus dyker upp när man närmar själva beachen. Den är bra, inte lika folktätt som Coney. Inga turister. Där hittar jag mitt plejs. Något isolerad från de övriga strandbesökarna, i alla fall inte störd, ser jag på hur de stora vågorna liksom jammar åt mig. De är höga, vinden är inte särskilt ledig, men livvakternas närvaro och ett gäng andra som vågat ner i havet för att brottas med vågorna gör mig lugn. Att bada i starka och höga vågor är verkligen en sport. Var helt slut efteråt och bara la mig ner på handuken. Känner mig fortfarande helt slut och det ska bli skönt att sova ensam i den tomma, rymliga lägenheten. På mina soffdynor som jag lindat in i handukar då katten pissat ner alla mina lakan. Grannarna i huset mitt emot spelar fortfarande hög musik, men nu är jag så trött att den enbart kommer kunna vagga in mig till en helt fantastisk sömn.
Kanske skulle ta Coney i morrn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar