Den Amerikanska södern är visst något jag inte kan förstå, läsa av och relatera till. Så känns det I alla fall när jag pratar med någon från just södern. Det känns ibland som en form av försvarsmekanism kopplas på. Som om det är väntat att någon som jag förlöjligar södern vad jag än säger och frågar om. Då får jag bara snopna svar I linje med att jag inte förstår. Jag har åkt igenom södern en gång. Jag var på en större turne’ genom USA. Jag blev behandlad som ett dumt, bortskämt barn på samtliga ställen. Nu var jag I och för sig 20 år, och betedde mig säkert stundvis ganska så nervöst och osäkert galet. Det stod ändå klart att jag inte visste något om livet och verkligheten. Frågar man varför vissa saker är som det är har man helt enkelt inte förstått något av den civila kod som härskar där nere. De pratar liksom inte på samma sätt om saker, de anser är som de är och så är det bara.
Jag har en vän som studerar psykologprogramet på G.U. Hon berättade för mig om en studie de hållt på med. Studien undersökte hur lite eller mycket det ska till för att folk på olika ställen I världen ska bli arga. Ok, det hette något mycket finare än så, och det var sträckor och allt möjligt inblandat I studien. Jag minns inte alla benämningar. Men innehållet var liksom så. Den Amerikanska södern hade I vart fall kort toleranssträcka och ska enligt studien bli arga och reagera ganska så snabbt på provokation. Sverige låg visst på andra sidan den sträckan, om jag uppfattat det rätt.
Stötte på en annan vän härom natten, när jag promenerade hem från min utekväll med psykologstudenten. Vi är egentligen inte vänner, längre, och våra kommunikationssvårigheter kanske bottnar I just det här med provokationssträckorna. Efterom vi inte kan prata med varandra tänkte jag att det skulle vara en soft ice-breaker att fråga ifall de snackar mycket om Guvernor Samford nere I South Carolina, där han kommer ifrån. Det här uppfattades visst som att jag drev med honom och hans “stat”. Jag frågade bara ifall det stämde att S.C hade högst arbetslöshet I USA och om det kändes av mycket.
Det är inget nytt! Vi har alltid haft hög arbetslöshet, och vi är statistiskt sett dummast I landet... brukar toppa listan tillsammans med Mississippi och Arkansas över sämst resultat på standardproven.
Tystnad. Jaa haa. Ok.
Fast jag fick alltid bra resultat på det där proven.
Eftersom jag fortfarande är inställd på att vara lugn, snäll och gullig just den här kvällen svarar jag med ett jo det är klart, du läser ju Sartre.
Jag tänker, kanske ska byta helt från politik och prata om en av söderns dryckespecialite’er Sweet Tea Vodka istället. En drink kan ju knappast vara så känsligt betingad som erkänd inkompetens. Jag berättar att jag druckit den på TenEleven. De har den där, bartendern kommer från Virginia förklara jag. Säger att jag gillade det och att det smakade som Snapple on ice. South Carolina skinner här upp och blir stolt glad över att jag gillar “hans” nationaldryck. Han frågar ivrigt ifall bartendern pressat citron i. Jag säger ja. Han säger bra. Jag fortsätter med att beskriva processen med drinken. Över is hällde han 30 %-ig Sweet Tea Vodka, en skvätt 40 %-ig vodka och så ett par citronklyftor pressade. Vodka mixat med sweet tea vodkan?!? Öh ja…? Så dricker man ju inte den! South Carolina sätter stoltheten I halsen och konstaterar att bartendern säkert bara ville få mig full.
Tystnad. Jättedålig stämning.
Till slut slår South Carolina fast: Virginia, det är ju inte ens södern!
Här någonstans nådde jag slutet på min betydligt längre, Svenska/Nordamerikanska toleranssträcka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar