Träffade en mycket god vän på tåget in till jobbet I morses. Vi har känt varandra sedan jag flyttade hit. Hon är tio år äldre än mig och vi brukade jobba tillsammans, nere på klubben på Ave B. Klubben är stängd nu, men där brukade hon stå I baren och jag ta betalt I dörren eller stå I garderoben. Klubbens ägare äger även skivbolaget jag jobbar på nu liksom en restuarang vid South Street Sea Port, en I San Francisco och lite till. De tillhör en stor familj I Des Moines med rötter I Indien och är del av en stor investeringsorganisation. De är också snåla utav bara fan, och sliskiga. Varken jag eller min vän har särskilt mycket bra att säga om den ena eller den andra av brodern. Nu råkar det bara vara så att båda två har ihop det med två av min väns bättre vänner. Den sliskigaste och egentligen mest trasiga av de två (som jag nämnde för min kompis på tåget hans arbetstider verkar vara mellan 22 – 6) går alltid runt I svart skinpaj, svarta jeans och tunga cowboywboots. Enligt min kollega som en gång var hemma hos honom har han drygt 30 par boots uppradade I hallen. Han är lite av ett skämt… man kan ha mycket roligt med anekdoter knutna till denna man. Jag har flera styckna men så länge han äger skivbolaget jag jobbar för håller jag de borta från bloggen…. Men fråga mig gärna.
Hursomhelst, jag påpekade att han sällan lär gå ut, med tanke på hans vardagliga kostymering och det varma, kvava sommarvädret. Min kompis svarade med att jodå, han går ut… han dejtar D igen. Oh no! But why.... D är ju cool... Min kompis påpekar då att D blivit galen och ska in på psyket igen. D hävdar visst att det är män som gör kvinnor galna. Vi går ut från det trånga tåget för att göra våra respektive byten vid Union Square. Hon ska ta 6 tåget till Upper East där hon ska jobba hemma hos en rik tant I 13 timmar. Min kompis är frilansande bartender/servitris men den rika tanten verkade tro att kock ingick I den jobb beskrivningen och anlitade henne att laga middag till åtta gäster. Min kompis har ingen aning om hur man lagar tenderloin steak och käkar inte ens kött, men behöver pengar och tänkte väl improvisera lite.
Jag följer min kompis till 6 tåget för att spinna vidare… so what’s that, a Freud thing or something? Män som gör kvinnor galna. Min kompis skrattar till, jo, men jag håller med, det är därför jag behöver pengar! För att ha råd med psyket. Ah, just det, Finländaren som bränt flera av mina vänner. Jag säger att jag inte håller med. Mitt yrvakna jag, med tio färre år på nacken, har naturligtvis ingen bättre teori. Men att dra alla över en kant låter aldrig rätt.
Dessutom är det absolut inte fallet med mig, säger jag liksom sådär trotsigt som jag gör ibland. Jag tänker inte spendera år I terapi bara för att nå slutsatsen att en man gjorde mig galen. Well ok, fair enough. Vi står och väntar på hennes tåg, jag har tid den här morgonen. Träffade din kille på ersättningsbussen härom kvällen, säger min kompis plösligt, han var allmänt otrevlig… jag tror jag sa till honom att jag inte gillar honom. Ha! Join the club - du och alla mina andra vänner. Han är I alla fall inte min kille längre, svarar jag, och hurså? Min irritation är inte särskilt allvarlig, bara barnslig. 6 tåget rullar in. Haha lugn, men ifall du vill ha numret till min terapeut så det bara att säga till.
Dörrarna stängs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar